Söndagsångest

Idag är det söndag och jag tippar på att ca 95% av sveriges befolkning har en sån där härligt skön söndagsångest i kroppen, eller har jag fel?

Imorgon är det måndag och den där förbannade väckarklockan ska ställas. Hur låter eran när den piper?
Min låter som om tysken är på väg. Blir alltid lika rädd och stänger av den snabbare än vad en pizzabagare säger Calzone, klar!
Dock har den räddat mig många tidiga mornar och får därför fortsätta göra det.

Annars? Hur har helgen varit?
Våran har varit som den brukar vara när alla 3 ungar är här samtidigt. Skrik, gap, gråt, tjat, gnäll, tjat, skrik, gråt, gap osv osv osv osv osv.
Dock har jag lärt mig älska alla dessa mindre trevliga punkter. Det får mig på nått sätt att bli påmind om att så här ser livet ut när man har barn, det är inte en dans på rosor och kommer aldrig heller bli det. Men jag klagar inte utan sätter mig lugnt tillbaka med en öl i ena handen och en god bok i den andra och filosoferar om vilka tre underverk jag lyckats med och vilken oerhört fin sambo jag lyckats fånga.

Idag har vi varit hos släktingarna i Kungsör. Alltid lika trevligt även om det idag bara blev en snabbis, men snabbisar är man van med som småbarnsförälder så det är absolut inga konstigheter.

Jag och Fia la en plan när klockan var 15:00. Tjejerna skulle på kalas, i hela tre timmar. Perfekt tänkte vi, Charlie somnar och vi får 3 timmars sömn!!

Hur gick det tror ni?
Charlie somnade nu när klockan är 17:20 och jag ska nu hämta tjejerna på kalaset. Så var det med den sömnen, tack för det televerket.

Ikväll hoppas jag på en lugn kväll med tacos, Solsidan, Hellenius Hörna samt Partaj. Det finns dock ett litet orosmoln och han heter Charlie. Känner jag snubben rätt kommer han vara vaken precis hela tiden för att lugnt och fint somna när alla program är slut.

Charlie & hans far.