Translate

söndag 6 januari 2013

Ingen ångest

Har ni ångest? Kanske är arbete som väntar efter en längre ledighet?
Jag själv har ingen ångest alls. Imorgon och på tisdag är jag ledig, efter det väntar 3 dagars konferens i Tyskland. Så jag fortsätter ha ledigt i en vecka till.

Idag har jag varit matt i kroppen, vet inte om man kanske är på gång att bli sjuk eller så kan det bara vara så att man säckat ihop under dessa tre veckor man varit ledig, därför känslan att vara mör i kroppen.
Jag vill verkligen ta tag i min träning igen och på så sätt bli lite piggare och lite gladare, men hur många gånger har man inte sagt att nu jäklar, nu siktar jag mot beach 2013. Men jag ska iallafall göra ett seriöst försök att komma igång. Det kommer dock inte ske imorgon, under morgondagens schema är fullspäckat med bla ett besked som kan ändra mycket för oss eller ett besked som kan göra att vi fortsätter leva på som vi gör idag, dock inget tråkigt eller fel med det. Men som sagt, vi får se vad det blir.

Hur gör man för att få följare? Hur gör man för att folk att kommentera det man skriver här på bloggen? Frågade min älskade sambo som jag tycker är en riktigt bra bloggerska och har bra mycket fler besökare än vad jag gör.
Sammanfattar nedan vad jag fick för svar.

1. Bit ihop, man bygger inte upp en blogg på en dag.

2. Lämna spår, läsa andra bloggar och kommentera där.

3. Skriv det som faller dig in och inte det du tror att andra vill läsa.

Mina svar på det blev följande.

1. Absolut, jag biter ihop men det känns både tungt och tråkigt när ingen lämnar spår.

2. Jag läser andra bloggar och skriver även kommentarer där, MEN, jag vill inte skriva bara för att nån ska skriva hos mig. Vill skriva för att jag tycker det var nått bra jag läste och jag vill att människor ska göra det samma för mig. 

3. Det är exakt det jag gör. Jag skriver inte om sånt som man kan läsa på 3 miljoner andra bloggar. Jag skriver om mina känslor, jag skriver om det som faller mig in, och jag förskönar inte och jag hittar inte på.


Men jag får väl helt enkelt finna mig i att andra människor bloggar om roligare, intressantare samt bloggar om det så många andra gör. Jag kanske ska byta spår. Lägga upp lite bilder på nån fin maträtt, kort från en resa som är betald med kreditkortet, skriva om alla mina dyra inköp jag gör, inköp som gör att man struntar i att inhandla det som är viktigast av allt. Mat till kylskåpet, kläder till ungarna etc etc.

Eller ni, jag gör det jag gjort fram tills nu. Jag skriver om mitt liv, varken förskönat eller förfinat.
Hoppas det duger för er?

Nu blir det fortsatt filmtittande. Och sorry, bjuder inte på nån bild där jag sminkat mig och har min dyraste gå bort skjorta på mig. Varför inte? För det är inte sanningen, jag ligger under en filt på soffan, endast iklädd ett par solkiga gamla och utnötta boxershorts.

Godkväll på er!

/Mör och trött 3 barnsfarsa,

4 kommentarer:

  1. Det är ett hundjobb att blogga. Det som kan göra det lite lättare är att ha mer bilder än text. Skriva så folk fortsätter läsa. Ha en liten inrikting.
    Ex:
    träning, föräldraskap, frånskild på ny kula ( hur det gick för dig mm)
    Du sitter på så mycket ordkunskap. Här gäller det att få ut den på rätt sätt. Då har du läsare. Peppra med inlägg, skriv varje dag. Lämna kommentarer hos andra även om du inte bryr dig ett dugg om vad de skriver om. Visa upp dig. Googla på tex stone island tröja och du kan hamna på en blogg.

    Puss

    SvaraRadera
  2. Då kommer det en kommentar här! Jag gillar din blogg exakt av samma anledning som du själv. För att du skriver om dig och ditt vanliga liv. Att jag inte har kommenterat här tidigare beror framförallt på att jag är rädd att du uppfattar en främmande besökare som nyfiken. Vilket jag naturligtvis är, annars skulle jag inte läsa här. Men jag menar inte att snoka, utan jag vill känna igen mig och mina känslor. Få liksom bekräftat att det är stressigt att lämna på dagis och pendla till jobbet. Att det är avkopplande med en öl (vin) och några timmar framför tv:n. Och framförallt, få en idé om hur en pappa känner. Så att jag kan förstå varför min man gör som han gör ibland.

    Men fundera en stund över ditt bloggande. Gör du det med syfte att låta andra delta i ditt liv? Varför då? Du verkar ha integritet. Bloggandet inkräktar i det.
    Vill du tjäna pengar? Då kanske du får skriva om sånt som dem flesta verkar gilla, som drar annonsörer (hur lyckad du är med träning, matlagning, inredning, ...).
    Är det en dagbok över ditt liv? Som du gör för din och familjens skull? Som du kan ta fram om 20 år och minnas tillsammans med Fia, Charlie och flickorna? Är det i så fall viktigt att andra kommenterar?

    Jag hoppas att det blir så att du blir nöjd och glad! Och att jag får fortsätta hälsa på här. Hälsning, Anne

    SvaraRadera
  3. Hej Anne
    På min blogg snokar ingen, här är alla välkomna. Stora som små. Man får skriva kommentarer precis som man känner att man vill skriva dem.
    Jag frågar mig självklart varför jag bloggar. Har egentligen inget bra svar men jag tror att jag gör det för att jag tycker om att skriva. Ett intresse jag fått av min mor. Tjäna pengar eller bli störst i Sverige är inte mitt mål. Men kan i samma mening erkänna att det känns lite mer roligt och lite mer motiverande när nån lämnar ett litet spår i tex gästboken. Kan vara ett bra omdöme eller ett dåligt, spelar ingen större roll.

    Vill avslutningsvis tacka för just din kommentar, och du, det spelar ingen som helst roll om jag inte vet vem du är.
    Fortsatt trevlig kväll
    Mvh/Daniel

    SvaraRadera
  4. Haha, om du kommer på hemligheten så berätta den gärna :)
    Själv sitter jag i en riktigt sliten morgonrock och ska precis till att blogga lite. Skulle inte bli nån fager bild här heller med andra ord.
    Men vi får blogga på och som du säger hoppas på att det kanske lossnar med kommentarerna snart.

    SvaraRadera