Translate

söndag 3 februari 2013

Ekorrhjulet

Imorgon är det återigen dags. Man ska slita upp sin sargade kropp från sängen. Hasa sig ner för att ta på de nystrukna kläderna och helst i samma rörelse kladda på lite tandkräm på gaddarna. Är det något jag hatar så är det tidiga mornar. Fick jag bestämma så skulle måndagar skrotas ur kalendern.

Hur har helgen varit då? Den har faktiskt varit helt ok. Vi har firat denna helg, firat svågern som fyllt gubbe (35) samt firat min egna bror som återigen blivit far.
Idag är man därför, som ni säkert förstår, ganska så trött och seg i både huvud och kropp.

Klockan slår, klockan slår, Djurgårn gjorde mål. Åh vad det är kul och se, Djurgårn göra mål hey.

Japp, krigarna i hockeylaget kämpar på och vann även idag mot ett blekt Oskarshamn. Formen som grabbarna spikat nu skulle gärna ha kommit för 43 matcher sedan. Gapet som vi fick till topplagen kan visa sig bli fallet när det kommer till en plats om kvalserieplatserna. Men skam den som ger sig. Vi är Djurgårn, alltid oavsett!

Jag orkar faktiskt inte skriva mera nu. Ska ta det lite lugnt innan det är dags att slå igen de blå.

Sköt om er där ute och ta hand om era nära och kära.

/Danne

torsdag 31 januari 2013

Im back!

Tjenare alla glada, trevliga, roliga, snälla, snygga samt fula följare. Alla är ni välkomna till min blogg.

Trodde ni att jag lagt ner skrivandet? Så är inte fallet, men som jag sa i mitt allra första inlägg så skriver jag när jag vill och hur jag vill.

Det har varit mycket och hänt mycket i mitt liv den senaste tiden så därför har lusten att skriva här helt enkelt inte funnits.

Vad har då hänt kanske ni undrar? Jo det har hänt en jädrans massa saker. Det har varit jul, man har fått haft lite ledighet och kvalitetstid med familjen. Det om nått är viktigt i mitt liv och något jag värnar om.

Barnen har vuxit som sig bör, alla tre. Mest har nog lilla Charlie vuxit. I skrivande stund är han snart 6 månader. Han äter, skiter, sover samt gnäller. Helt enligt planerna, dock får han styra upp sina nattrutiner så hans föräldrar kan få lite sömn igen.

Tjejerna växer också, men inte lika mycket av förstårliga skäl, man växer helt enkelt inte lika mycket när man är lite äldre. Nått som de också hunnit göra är att fylla år. Nu har äldsta blivit 8 jordsnurr och mellersta har blivit 5 vårar. Så sanslöst skumt det känns att de redan fyllt 8, 5 samt 6 månader. Men hey, man är en stolt och lycklig farsa, det är det viktigaste.

Annars då, hur står det till med underteckand? Jo tackar som frågar. Nu är det återigen full kajuta när det kommer till arbete och de dagliga rutinerna har satt sig efter julledigheten. Jag gillar faktiskt det livet, tycker om när rutiner finns och man får känna att man lever.

Känna att man får leva, leva fullt ut, det är något jag kommer få göra inom en snar framtid. Vet inte om jag nämnde det men min älskade Fia gav mig ett säsongskort till Djurgårdens matcher i fotbollsallsvenskan. Som jag längtar! Tänk att få ta tåget upp till Sthlm. När man väl är där så styr man appostlahästarna mot Östra eller varför inte Humlegården. Och vad gör man när man väl kommit dit? Jo det ska jag tala om, då dricker man öl, man sjunger och man omger sig med likasinnade.

Jag längtar så mycket så jag var tvungen att "klicka hem" lite fina "fotbollskläder"






Stone Island jacka som plockas fram när det blir lite varmare.
Så jädrans snygg!






Skön tröja som funkar i arbetslivet också. Även den från Stone Island.




En fana vajar högt i skyn. I gult, rött, blått en sån härlig syn. En ström av folk från gator och torg. På väg till Stadion våran borg!

Jag längtar!


Nu tänkter jag inte skriva mera. Nej nu är klockan 23.11 och det betyder sovdags för en 3 barnsfar!

Tills nästa gång får ni ha det så bra så har jag det bättre.

/Einar


måndag 7 januari 2013

Sophia

Jag pratar ofta med Fia och vräker ur mig orden
-Jag saknar tjejerna.
Detta får hon höra så fort döttrarna åkt härifrån.  Går inte en minut utan att jag tänker på dem. Vill ha dem här, 24 tim om dygnet. Nu kan jag inte det då de har lika stor rätt att träffa sin mamma, och den rätten kommer jag aldrig ta ifrån dem, aldrig.
Är jag självisk som vill ha de här hela tiden? Eller är jag bara en pappa som bryr sig?

Jag vet inte, tror att jag är både och men hoppas att jag är mer åt alternativ två.
Charlie då? Saknar jag honom när han inte är i min närhet? Absolut! Säger jag det lika ofta som att jag säger att tjejerna är saknade?
Nej.

Varför?

Tror att det kort och gott beror på att han alltid finns hemma hos oss, han bor med oss 24/7, därför tar jag det för givet att alltid se honom på kvällen innan jag somnar och på morgonen när jag vaknar.
Jag får alltid pussa och krama honom godnatt. Jag får skratta med han och jag får gråta med han. Han bara finns där, alltid.
Att ta nått för givet är farligt, mycket farligt. Vill dock klargöra att jag älskar Charlie precis lika mycket som jag älskar mina döttrar. Han är ju min son! Mitt egna kött och blod.
Men för er som kanske tror nått annat, förmodligen lever ni inte ifrån era barn varannan vecka och kan inte i er vildaste fantasi förstå hur det känns att vara ifrån nått som är halva er. Hoppas att ni heller aldrig behöver göra det.
För er som har barnen hos er varje dag, prova en sak. Prova att sätta er ner i soffan efter att knodden har lagt sig. Funderar sedan på följande frågor;

Har jag lekt med barnen idag?
Har jag frågat hur det gick i skolan?
Har jag lyssnat ordentligt om de berättat om tex en händelse?
Tog jag mig tid att natta dem ordentligt?

JAG gissar på att ni blir lite rädda för svaren. Tror att ni svarat följande;

Lekte med dem i ca 10 min, sedan var middagen tvungen att lagas.

Ställde en fråga om hur det gick i skolan sedan dök nått annat upp..

Lyssnade ungefär 2 min på vad de berättade innan tvättmaskinen var tvungen att plockas ur.

Nattade inte dem då de fick somna själva så inte egentiden försvann.

Ovanstående svar tror jag är vanliga hos familjer som lever ihop dygnet runt, dvs inga varannanvecka barn. Ett tips från en pappa som inte har de svaren på frågorna, ja de ser annorlunda ut eftersom mitt livsförhållande inte ser ut som erat, försök att ändra er, gör svaren annorlunda. En dag kanske ni är i min sits och då ångrar ni er, att ni inte tog er tid för ungarna. tro mig. Tid ni aldrig får tillbaka.
Jag får det inte, men jag kan iallafall försöka att göra svaren annorlunda utifrån den situationen vi lever i idag.



Hur klarar då  jag av situationen som den ser ut idag? Hur försöker jag få mina svar på ovanstående frågor att bli som jag vill? Hon stavas Sophia, hon är min sambo.
När jag är som mest nere, när jag är som mest arg, ledsen och arg då jag saknar tjejerna är hon där och får mig stark. Hon peppar mig, hon får mig levande. Hon ber mig leka med ungarna, alla tre. Hon låter mig åka iväg och hitta på nått med ungarna, ibland alla tre, ibland bara en av dom.

 Jag försöker och försöker att säga hur mycket jag älskar henne, varje morgon, varje kväll. Hoppas det räcker och hoppas verkligen hon förstår vad hon betyder för mig. Utan henne vore jag en såkallad nobody.
Jag pussar henne godnatt varje kväll, fyra små pussar. Det är mitt sätt att säga att jag älskar henne, bara mitt.

Tack Fia för allt du gör, tack för att du är en fantastisk "extra" mamma till tjejerna och tack för att du är en fantastisk mamma till våran Charlie.
Du och barnen är mitt allt, er kommer jag alltid att finnas nära. Alltid, oavsett. VR!
Älskar dig

/Din Daniel



söndag 6 januari 2013

Ingen ångest

Har ni ångest? Kanske är arbete som väntar efter en längre ledighet?
Jag själv har ingen ångest alls. Imorgon och på tisdag är jag ledig, efter det väntar 3 dagars konferens i Tyskland. Så jag fortsätter ha ledigt i en vecka till.

Idag har jag varit matt i kroppen, vet inte om man kanske är på gång att bli sjuk eller så kan det bara vara så att man säckat ihop under dessa tre veckor man varit ledig, därför känslan att vara mör i kroppen.
Jag vill verkligen ta tag i min träning igen och på så sätt bli lite piggare och lite gladare, men hur många gånger har man inte sagt att nu jäklar, nu siktar jag mot beach 2013. Men jag ska iallafall göra ett seriöst försök att komma igång. Det kommer dock inte ske imorgon, under morgondagens schema är fullspäckat med bla ett besked som kan ändra mycket för oss eller ett besked som kan göra att vi fortsätter leva på som vi gör idag, dock inget tråkigt eller fel med det. Men som sagt, vi får se vad det blir.

Hur gör man för att få följare? Hur gör man för att folk att kommentera det man skriver här på bloggen? Frågade min älskade sambo som jag tycker är en riktigt bra bloggerska och har bra mycket fler besökare än vad jag gör.
Sammanfattar nedan vad jag fick för svar.

1. Bit ihop, man bygger inte upp en blogg på en dag.

2. Lämna spår, läsa andra bloggar och kommentera där.

3. Skriv det som faller dig in och inte det du tror att andra vill läsa.

Mina svar på det blev följande.

1. Absolut, jag biter ihop men det känns både tungt och tråkigt när ingen lämnar spår.

2. Jag läser andra bloggar och skriver även kommentarer där, MEN, jag vill inte skriva bara för att nån ska skriva hos mig. Vill skriva för att jag tycker det var nått bra jag läste och jag vill att människor ska göra det samma för mig. 

3. Det är exakt det jag gör. Jag skriver inte om sånt som man kan läsa på 3 miljoner andra bloggar. Jag skriver om mina känslor, jag skriver om det som faller mig in, och jag förskönar inte och jag hittar inte på.


Men jag får väl helt enkelt finna mig i att andra människor bloggar om roligare, intressantare samt bloggar om det så många andra gör. Jag kanske ska byta spår. Lägga upp lite bilder på nån fin maträtt, kort från en resa som är betald med kreditkortet, skriva om alla mina dyra inköp jag gör, inköp som gör att man struntar i att inhandla det som är viktigast av allt. Mat till kylskåpet, kläder till ungarna etc etc.

Eller ni, jag gör det jag gjort fram tills nu. Jag skriver om mitt liv, varken förskönat eller förfinat.
Hoppas det duger för er?

Nu blir det fortsatt filmtittande. Och sorry, bjuder inte på nån bild där jag sminkat mig och har min dyraste gå bort skjorta på mig. Varför inte? För det är inte sanningen, jag ligger under en filt på soffan, endast iklädd ett par solkiga gamla och utnötta boxershorts.

Godkväll på er!

/Mör och trött 3 barnsfarsa,

lördag 5 januari 2013

Lördag

Tjena hej.
Idag är det lördag, trots det har jag nån konstig söndagskänsla i kroppen.
Jag är rastlös och vill iväg men i samma veva vill jag bara vara hemma och göra just ingenting alls.
Men som de brukar säga, man kan inte få allt så därför får vi se hur kvällen slutar.

Idag drog Fia iväg på tjejdag med sin goa vän. Jag och Charlie stannade hemma. Jag har som ni vet 3 barn och de äldsta är 7 och 5 år. Med andra ord var det några år sedan de var spädbarn. Jag har som ni förstår "glömt" bort hur det är att vara själv hemma med ett litet barn. Så därför tänkte jag att jag skulle vara hemma själv för att friska på minnet lite.
Kan tala om att det gick alldeles utmärkt. Vi drog iväg på en skön morgonpromenad, snus och dricka skulle inhandlas. Efter att vi gick några extra meter valde vi att gå hemåt. Charlie sov som en stock och jag valde att försöka göra detsamma. Tji fick jag, ögonen stod som råttpittar så han fick slumra för sig själv.

När han sedan vaknade, efter ca 1 timme så stod det mat och blöjbyte på schemat. Även detta gick smärtfritt och jag kunde stolt som en tupp lägga in dagens tredje snus och glatt konstatera att jag klarar av detta. Takterna sitter i!

Efter en stunds mys på filten och inlärning av diverse Djurgårdssånger så slog vi på tv:n för lite hederlig juniorhockey. Vi satt båda klistrade framför burken och känslan som kom igenom mig, att här sitter jag med min son, den känslan är obetalbar!

Hoppas att Fia vill åka till Ikea flera gånger så att jag och "Challe" får egen tid.

Nu sitter underteckand i soffan och har precis avnjutit en god öl. Och känner jag mig rätt så kommer det kanske slinka ner en till.

Nu är det som ni vet lördag och jag avslutar detta inlägg här och nu.
Hoppas att ni alla får en underbart trevlig kväll.

Sköt om er!

/Daniel


tisdag 1 januari 2013

2013

God fortsättning! Nu har vi då startat upp år 2013. Minns det som igår när man pratade om att snart är det årr 2000. Kommer telefonerna funka? Lägger alla datorer av? Kommer gubbarna från yttre rymden anfalla? Jag frågorna var många inför det året. Nu är det inte fullt lika många frågor kring detta år.

Hur har då 2012 varit? Det har i mina ögon sett varit ett oerhört jobbigt år, men även väldigt många glädjeämnen. Vill faktiskt inte gå in på detaljer då det är privata saker som hänt. Men som ni alla vet har jag träffat Fia samt satt Charlie till världen, de två sakerna värdesättare jag högre än allt annat som hänt och dessa två händelser har gjort mig lycklig igen, jag har börjat leva!

Inför varje nytt år så dyker alltid samma fråga upp
-Vad har du gett för nyårslöfte?

Jag har gett flera löften denna gång. Kommer inte gå in på de exakt men i runda slängar ska jag som person "skärpa" mig på alla plan. Vad det innebär behåller jag för mig själv.

Låt kampen börja!



Igår var det som alla vet nyårsafton. Precis som förra året valde vi att ha middagen hos oss. Vi dukade fint, vi åt gott och vi skrattade och skrålade. Tycker personligen det var en trevlig tillställning och jag vill passa på att tacka alla som förgyllde kvällen.



Uppdukat för förrätten.




Vad har man gjort idag då? Inte ett smack. Som sig bör efter en nyårsafton är både styrkan och motivationen för att göra något annat än att slappa borta.
Dock sitter jag i skrivande stund och funderar på om jag ändå ska sticka iväg till gymmet för att plåga kroppen. Vill verkligen komma igång med träning, men det är svårt, mycket svårt!








Jag i egen hög person, kort taget innan all alkohol börjat flöda.





Nu blir det inget mera skrivet. Jag är helt enkelt för trött.

Passar på att tipsa om att jag finns på Instagram. Följ mig på einarssondaniel



Fortsatt trevlig kväll och god fortsättning till er alla!

Mvh/Danne