Translate

torsdag 18 oktober 2012

3 barns veckan

Godkväll alla nära och kära.
Som rubriken lyder så har denna vecka varit en så kallad 3barns vecka.
Den har bjudit på glädje, skratt, grått och även lite tjat. Dessutom har den bjudit på dansuppvisning som hela familjen var på. Ett oerhört trevligt inslag som jag hoppas vi får se flera gånger.

Det är alltid lite vemodigt när det är torsdagskväll och man vet om att om bara några timmar så ser man inte Julia och Emma på 7 dagar igen.
Folk är duktiga på att säga att man ska bita ihop, det löser sig och en vacker dag kommer du tycka det känns helt okej.
Nej, en vacker dag kommer det inte kännas helt okej, aldrig någonsin.
Men jag kämpar på och utan min sambo Fia´s stöd skulle jag aldrig klara av detta. Aldrig! Kan inte nog tacka henne för allt stöd och all kärlek hon ger.Till mig och till två tjejer som inte ens är hennes egna barn.
Så till dig Fia vill jag säga; Jag älskar dig. Igår, idag, imorgon!










Apropå Fia så har hon i all hemlighet planerat med Emma och Julia att de ska överraska mig med teckningar och fotografier på alla barn ihop och även lite singelbilder på Charlie. Två av resultaten ser ni här ovanför. Om jag blev glad? Jag var tvungen att stänga in mig på herrarnas och gråta. Det jobbet som de alla lagt ner för att överraska mig är det finaste nån gjort mot mig. Tack, tack och återigen tack!

Nu ligger tjejerna i sina sängar och Charlie "sover" på sin filt så då passar vi vuxna på att ligga i varsin soffa med varsin laptop. Var nog 7 veckor sedan vi kunde varva ner redan klockan 21:00. Skönt!

På måndag har jag och Fia varit ett par i 1år. Snacka om att tiden har gått snabbt och snacka om att vi har varit med om mycket under den tiden.
Blivit ett par, flyttat ihop och inte nog med det har vi fått en son ihop. Sug på den!
Vet inte säkert men kan tänka mig att många snackat, slängt kommentarer till varandra om att vi har haft bråttom, att vi har fattat viktiga beslut alldeles för tidigt. Till er kan jag bara säga en sak, (förlåt "Kärran" att jag svär) men ni kan fara åt helvete! Jag och Fia vet vad vi vill och det är det absolut viktigaste. Vi vet också att de närmaste släktingarna och vännerna stöttar oss och det är nått vi är evigt tacksamma för då ni är de viktigaste personerna för oss.

Nu tänker jag faktist inte skriva något mera, nu blir det nervarvning.
Hoppas att vi hörs imorgon igen?

/Stolt sambo och 3 barnsfarsa


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar