Onsdag kväll.....

Onsdag kväll och man ligger här i soffan och sammanfattar dagen som varit.
Fortfarande dras man med diverse basilusker i kroppen men efter att varit hemma i tre dagar är det återigen dags att gå till jobbet. Eller gå och gå, enklast blir det att ta bilen då morgondagens arbete ska utföras i Uppsala.

Medans jag ligger här får jag lite tid över att reflektera (det är paus i hockeymatchen mellan Djurgården-Örebro) så reflektionen får inte ta mera än 10min.
Vad reflekterar jag då över? Jo det kan jag berätta för er men ni får versionen som är något kortare. Har inte lust att skriva en bok och tror inte heller ni läsare är så värst intresserade av den stora versionen heller.

Jag funderar hur mitt liv har varit och hur mitt liv kommer fortsätta.
För nästan exakt 8 veckor sedan fick jag och min älskade sambo en liten son. Charlie blev namnet och vi har inte ångrat det valet en endaste gång, inte heller att vi bedrev diverse kärlek den kvällen han blev till heller, för den delen.
Sedan innan har jag även två döttrar, Julia och Emma. Nu är det alltså tre barn i detta hushåll varannan vecka, därav bloggnamnet. Fiffigt va?

Dessa tre individer samt min sambo Fia är personer som gör att iallafall jag orkar med att gå upp varje morgon för att bege mig till jobbet så att vi har råd med mat på bordet.
Dessa tre individer samt min sambo gör att jag oftast har ett leende på läpparna och gör att livet är värt att leva. Dock finns det tillfällen då dessa tre individer samt min sambo Fia gör att jag enbart vill gå ut i skogen och självdö bakom en sten. Men hörrni, det är väl det som är det fina med livet. Ena dagen är allt kanon för att den andra dagen vara fullständigt kaos. Men för mig är detta det ultimata livet och jag hoppas det förblir så många år till innan jag beger mig upp och knackar på pärleporten.

Älskar er alla fyra och det kommer jag fortsätta med, i ur och skur.

Imorgon tänkte jag försöka slänga med lite bilder i inlägget men det är först imorgon.
Men som min farsa brukar säga.
Den som väntar på nått gott blir aldrig fet.

Nu är det dags för period 2. Heja Djurgårn!

/Daniel